måndag 25 maj 2009

Annette ♥ Bengt

Det tog över 40 år, men i dag blev Annette och Bengt äntligen äkta makar! När majsolen lyste in som vackrast över balkongen på Tornet på Nissastrand stod de där tillsammans med vigselförrättaren Ingegerd Sahlström och lovade älska varandra också i laglig mening.
Den personliga och familjära ceremonin kröner en kärlekshistoria som började redan på 60-talet. De båda tonåringarna Annette och Bengt blev kära, hängde ihop något år, gjorde slut och bildade med tiden familj på varsitt håll.
År 2000 korsades deras vägar på nytt. Två händer fann varandra ”och sen kunde vi inte släppa taget” som Annette beskrev deras möte den där sommarkvällen när trådändarna knöts ihop igen efter så många år.
”Det har varit en berg-och-dalbana” sa Bengt i dag när han beskrev hur deras relation varit sedan dess.
Inte alltid lätt, men ändå med en gemensam vilja att reda ut, kämpa på och fortsätta tillsammans. 
”Man får bestämma sig”, sa Annette och log förälskat.
I morgon går planet till Grekland. Via sjunde himlen, förstås...

fredag 22 maj 2009

Dejligt...

Få saker slår njutningen i att sitta utomhus på en dansk kro, äta pannbiff och dricka en immande Hof!

måndag 18 maj 2009

Bollen i luften!

Aldrig trodde jag att dessa ord skulle lämna mina läppar (eller fingrar eftersom jag skriver): golf är ju skitkul!
Efter många år som nästintill militant medlem i Våga Vägra Golf bestämde jag mig för att i alla fall ge sporten en ärlig chans. Bengt och Iréne har hejat på och förra helgen var det kurs på Haverdals GK med Fredrik Wetterstrand som instruktör.
Vi var nio elever som stod där på rangen och slog med våra järn 7:or. Min vänsterhand fick blåsor, jag fick en blodutgjutning på ovansidan av handen, träningsvärken efteråt ska vi bara inte tala om... men jäklar i min lilla låda vad roligt jag haft!
I söndags var det ”examen” på grundkursen. Alla klarade sig bra och första delen av verkligheten var att gå korthålsbanan. Nio hål på 38 slag blev mitt resultat (max var 43) så nu får jag gå vidare till nästa steg; fadderrundorna med mål att få grönt kort. Den snälle Bengt har lovat ställa upp som fadder och får då gå med som medhjälpare. 
Sen återstår att ta ställning till medlemskap där det finns lite olika varianter. Många kamrater har lovat spela med mig, så jag kanske nappar och slår till...

torsdag 14 maj 2009

Ett avslutat kapitel

Det tog en och en halv månad. Inte i ett sträck, men i alla fall ett par dagar i veckan, att tömma mitt föräldrahem. I dag bar jag ut de sista grejerna från Humlegången, vred om nyckeln i låset och insåg i samma stund att nästa gång jag flyttar åt min mamma så är det för att hon inte lever längre.
Det har varit en märklig känsla. Jag har gått igenom skåp och lådor, kastat saker jag inte ansett var värda att sparas, bevarat det jag tyckt om och sånt som jag kanske tror att Klara kan tycka vara mysigt att ha i sitt framtida hem.
Redan i går trodde jag att jag skulle få slå handen i kaklet, men den lilla vita byrån i sovrummet plus lite andra grejer fick bara inte plats i bilen. Det fick bli ännu en tripp söderöver. Jag startade hemifrån strax efter åtta och inledde förmiddagen med en stor latte och en nybakad bulle på Konditori Cecilia. Den hippa glaslampan i sovrumstaket lyckades jag få ner i dag, liksom den tidstypiska 70-talsditon som hängde i taket i lilla hallen. 
Jag jobbade snabbt och effektivt och unnade mig att lyssna när Kajsa Ingemarsson läste sin egen ”Små citroner gula” (ljudbokreafynd från februari).
Klockan 11 var lägenheten tömd. Trodde jag. En sista koll visade att jag glömt lite grejer på golvet i en garderob, men när de också var utburna och jag torrmoppat golven - onödigt eftersom flyttstädning redan är kirrat, men jag ändå ville att det skulle se någorlunda ut - lämnade jag den bostad där mamma och pappa bott gemensamt i ett par år fram till pappas död 84 och som sedan dess varit min mammas hem.

I dag kände jag mig lätt om hjärtat, men före dess har jag gråtit floder. Ytterligare ett kapitel i livet är avslutat och då får man också tillåta att det rör om bland känslorna.

En sak grämer jag mig över i alla fall. Hur kunde jag vara så korkad att jag slängde den gamla damm-moppen. Min förståndiga och sparsamma mamma hade till och med sparat en av de gamla bomullsmopparna i en plastpåse. En relik från 50-talet. Otrendig och ful - men vilken suverän grej att få bort spindelnäten med.
Den landade bland allsköns annan bråte i Ahlatippens container för ”brännbart” och är väl hoppressad till atomer i dag.

Däremot hade jag inte hjärta att slänga den pyttelilla blåvita porslinselefanten jag fann i ett skåp. Den är värdelös mot spindelväv. Men fullkomligt oemotståndlig.

söndag 10 maj 2009

En stor dag

Stolt som en tupp kom han ut från gästrummet i sin pyjamas, ställde sig på översta trappsteget och meddelade stolt: ”Jag har bajsat på toaletten”.

Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort när man heter Malte och bara är tre.

tisdag 5 maj 2009

Mamma ♥ Klara

Det bor en hip-hopare i vårt hus. 
Hon har brallor som skulle kunna hysa en två-
barns-
familj, ett otal 
olika ”hoodisar”,
fräna skor, rätt mycket 
attityd men också gott humör och foten glatt på livets gaspedal. 
Tonårslivet ur föräldraperspektiv kan vara utmattande, förfärande, enerverande men också fascinerande, roande och rörande.

Om några veckor rusar hon ut mot framtiden med studentmössan på huvudet. Vart i hela världen tog den där lilla femåringen i volangkjol och med Vavva under ena armen vägen...?