Skördetid

I går premiäråt vi årets första tomater. Vilken lyx att ha egna! Som vanligt var det de små krispiga Sweet som mognat först, men de roliga italienska bifftomaterna från Ventimiglia är också på g. Morötterna är stora och rejäla. Bengt fick med sig ett knippe till krassliga frun i går.

Lisbeth och Lennart åkte hem i går förmiddag efter första gemensamma semestern här på 20 år utan några barn med i sällskapet. Vi fick fem goa dagar och hann med mycket. Taskigt väder, förstås, men tillräckligt bra för att vi kunde vara utomhus och ta oss för med saker. Vi hann till och med ut i skogen på kantarelljakt. En matsked var på mackan. Man får vara glad för det lilla ibland...

Nu är det bara Micke och jag hemma och det känns också konstigt. Klara bor fortfarande kvar inne i stan. Nattjobben varar ännu några veckor och då är det skönt att slippa ta sig hela vägen ut till oss.

I dag ska jag träffa Staffan B för vidare diskussioner om Ferrari, Anderstorp och Nürburg.

Härligt!

Skilda världar

Klart jämförelsen haltar - inte går det att ställa Jakriborg mot Nyhamn i Köpen-

hamn. Det ena är resultatet av två bröders visioner om att skapa något unikt - en nybyggd Hansastad på den skånska slätten. Den andra har förr varit en plats där man ogärna vistades när det var mörkt, medan Nyhamn i dag är en myllrande, livaktig och levande stadsdel. Ändå slår mig tanken när nu jämförelsematerialet var färskt - trivsel uppstår när människor själva får sätta prägel på miljön, den går aldrig att konstruera för att någon annan vill.

I vilket fall som helst är Jakriborg en fascinerande plats. De vackra Hansahusen med sina spetsiga takvinklar, vackra fönster och kullerstensgator väcker känslor. Visst blir man imponerad av miljöerna, och samtidigt betänksam eftersom det är så påfallande dött och livlöst. Ogräset växer mellan gatustenarna på torget och majoriteten av de små uteplatserna är misskötta och oanvända.

30 minuter senare strosade vi i folkvimlet i Nyhamn där alla bord var fullsatta av glada besökare, här fanns gatumusiker, barn, hundar och vackra båtar. Köpenhamn är en härlig stad som lockar till allt fler promenader och upptäcktsfärder. Tyvärr gör inte Jakriborg detsamma.

Full fart framåt i livet

Så här på livets andra planhalva är det lätt att inbilla sig att man sett och upplevt det mesta. Ändå inser man gång efter annan att det finns mycket nytt att upptäcka och uppleva. Vår vänkrets har förändrats, gamla bekantskaper har fördjupats och umgänget präglas av både livslust, upptäcktsglädje, värme och kärlek - detta är människor man vill åldras med och som man i alla stycken känner en otrolig samhörighet och vänskap med.

Stefan och Pia står för den goda maten och gastronomin, Bengt och Irénes golfintresse har fått ut mig på banan. Det är skitsvårt, jag har kommit ett myrsteg på vägen - men det är kul och helt utan all prestige. Staffans stora motorintresse har också öppnat dörren till en helt ny värld med snabba bilar och kurvteknik... och utan Åsas entusiasm hade jag aldrig haft några rödmålade pallkragar med grönsaker i trädgården...
Utan nyfikenhet hade man möjligen kikat in genom dörrspringan, men när nu dörren öppnades och någon önskade oss välkomna har vi tagit vara på möjligheterna och klivit på.

Så skönt att man fortfarande är nyfiken.

Finfrämmande och primörer

Oplanerade besök är bäst - de där när man under ett och samma ögonblick hittar en möjlighet, greppar tillfället och slår till! Således blev det så att familjen M, på sluttampen av semestern i ”boa” utanför Göteborg, blev kvar hos oss i Halmstad istället för att bara titta in.

Vi hann både med besök hos ”Momma” i Laholm, köpa fin fina grönsaker hos Staffan samt grilla supergod karré på kvällen. De två framtidshoppen Fanny, snart 4, och Viggo, 16 månader, var förstås med. Mest spännande: det var nog för Viggos del när det gällde att kolla om Mickes mustasch verkligen kunde tuta...