söndag 8 mars 2009

Vad gjorde han egentligen i Fammarp?

Vi såg honom på väg in mot stan. På vänster sida av Kustvägen sprang han i beige jacka, gul stickad mössa, ryggsäck och axelremsväska, ängsligt kollande på sin armbandsklocka.
– Han ska nog med flyget, sa Micke när vi passerade honom på väg mot rondellen vid Inspiratören.
– Vänd, så plockar vi upp honom, sa jag, och så blev det.
Mannen, någonstans mellan 50 och 55, klev tacksamt in baksätet, makade på min stövlar och slog sig ner.
Han skulle inte till flyget, sa han. Han var på väg till järnvägsstationen.
– Järnvägsstationen, sa vi, dit är det ju flera kilometer!
– Jag är van från det militära, sa mannen. Och sen fortsatte den osannoliga berättelsen om hans ärende.
Han hade aldrig besökt Halmstad förut och hade nu hälsat på en vän i Fammarp.
– Jag kom i natt, nu ska jag med tåget 9.20.
Eftersom klockan var 8.40 förstod vi varför han tittade så intensivt på klockan, men resten lät ju osannolikt.
Vi släppte av honom vid stationen och fortsatte sedan österut mot Öland.
Sen började vi tänka efter... Han kom hade aldrig varit i Halmstad förut, nu hade han kommit till Fammarp mitt i natten och skulle samma morgon till Göteborg. Hmmm....
- Får vi läsa om ett mord i Fammarp måste vi komma ihåg hans signalemente, sa Micke och skrattade och så memorerade vi hans utseende och klädsel.
– Jag tror att han hälsat på en dam han hittat på annons och så bara dök han upp och hon ville inte veta av honom, sa jag.
Hursom helst - joggande medelåldeers män i gula stickade mössor väcker under alla omständigheter ens uppmärksamhet...