Längtan klädd i vitt

Moder natur har mycket påpassligt klätt Halland i ett mjukt, vitt snötäcke - och detta alldeles lagom till jul! Den första leveransen singlade ner förra veckan tillsammans med ganska många minusgrader och i dag blev det påspädning. Mina fåtal ärenden som jag räknat med skulle ta max ett par timmar att klara av drog naturligtvis ut på tiden. Tänk att det är fler än jag som har mycket att stå före jul... Nu är i alla fall nästan allt inhandlat och klart. Potatisen hos Staffan får jag köpa i morgon och då blir det också till att slå in lite julklappar till småbarnen i Göteborg.

Efter lunch styr vi nämligen åt nordväst. Först snabbstopp i Påvelund för att lämpa av vår gamla B&O-anläggning och sedan fortsätter vi mot Oslo där Klara och Thanny väntar på hemfärd och julfirande. Och som vi längtar...

Två månader har gått sedan vi sågs senast. Nu får vi rå om vår älskling i tre hela dagar innan det är dags för de unga tu att återvända till Oslo och jobben där. I dag har vi klätt granen, skinkan är ungsbakad och griljerad och köttbullar har det också blivit.

Huset är näppeligen städat, men vi nöjer oss ändå med att bara dammsuga vardagsrummet och köket - det blir jul ändå och jag åker hellre till lilla mamsen i Laholm än att fnattar runt med snabeldragarn.

Det blir en annorlunda jul i år. Mamma är på Lingården och vi åker till henne istället för den omvända ordningen. Sådant är livet. Det förändras och man får rätta sig efter de nya premisserna.

I går lämnade farbror Axel jordelivet. Det var väntat, men inte desto mindre vemodigt. Fast, som jag skrev i julbrevet till Tetta, Lisbeth och de andra där i Falun - pappa Lage ler i sin himmel när hans käre, gode vän nu gör honom sällskap. De sitter säkert redan på en molntapp, sippar på en virre och sjunger Taube...