När vinet är en konst

Att få ynnesten att bjudas på middag hos en vinsamlare är en nåd man oftast bara kan be om. I går fick våra gommar skåda himlen hos Axelssons i Hemmeslöv. Från kl 16 till strax efter midnatt - långsamt och njutningsfullt - fick vi och Holmströms inte bara äta väldigt gott, utan också ta del av de pärlor Lennart samlat i sin vinkällare under årens lopp.

Kunnigt och initierat presenterade han sina buteljerade älsklingar. Vi doftade, smuttade och njöt. Vi tog lång tid på oss, drack för upplevelsernas skull - och det var naturligtvis alldeles fantastiskt!

Härligt med gammal vänskap

Patric har varit här och blivit bjuden på utlovad skumpa och god middag. Har man vänner i Australien går det långt mellan varven. Nu har han varit hemma ett tag eftersom Moppe och Pyttan firat diamantbröllop.

– Han ser så roligt ut, sa Pyttan i telefon och skrattade.

– Nästan som en egyptisk slav! hahaha!

Timmarna vid matbordet gick fort. Det är så härligt när samtalsämnena hakar i varandra till långa pratkedjor. Det är som att sitta på ett tåg där rälsen svänger, går upp och ner, över broar, under broar och med ett ständigt skiftande landskap utanför fönstren.

Patrics liv liknar få andras och jag begriper inte var han får all denna energi från. Alltid igång, alltid full fart framåt. Nya friska tag, hej å hå!

På måndag kommer han tillbaka och käkar lunch. Block och penna ligger redan framme - yay!!!

Invaderad av slemmig armé

Självklart har det bara varit en tidsfråga, men nu är de här hos oss också: mördarsniglarna. En långsamt framryckande armé av bruna och svarta slemmiga äckelpäckel rinner fram mellan grässtrån och växter i rabatterna.

Min tröst är att de i nuläget inte kan göra värre skada än den rådjuren reda åsamkat oss - Bambi och Co har varit här och frossat i rosenknoppar, höstflox och andra delikatesser och lämnat efter sig stympade plantor samtidigt som de blåst oss på sensommarens vackra blomning. Bara den gula Rudbeckian har ratats.

Jag pendlar mellan en känsla av hjälplöshet och ilska - visst är naturen till för alla, men nån måtta får det väl ändå vara. Beväpnad med blåslampa och snart med andra vapen ska jag gå till motattack. Nu ska ni få...

Äpplen av guld!

Visst anar man att sommaren går mot sitt slut, men inte mej emot. Jag älskar skymningen och den analkande hösten när allt lugnar ner sig och år i vila. Visserligen är jag också detta år missnöjd med tomatodlandet - nånstans gör jag fel, men var..? Det blir inte så mycket som jag hoppas fastän jag både ruskar plantorna för att underlätta pollineringen och gödslar med fin hönsskit.

Nåja, vi får njuta av det lilla vi får - för smaken är det inte fel på. De härliga skrynkliga bifftomaterna från Ventimiglia är otroligt saftiga och de ovala salladstomaterna är också jättegoda. Den lilla Sweet levererar förstår pålitligt. Massor med så orangeröda godingar hänger i klasar och jag kan plocka av dem var och varannan dag.

Sen finns förstås ett visst vemod med detta år. För första gången på många år har vi ingen dotter som skall börja skolan. Hon packar för fulla muggar och sticker till Oslo på lördag i sällskap med pojkvän och dennes kompis. Lägenhet är ordnad, nu skall nödvändiga papper skaffas och så sätter man igång och söker jobb. Klara har fyllt på kontot med sina sparpengar - i Oslo krävs både deposition och förhandsinbetald hyra gånger flera - så hon vet att hon klarar sig några veckor om jobbsökandet inte skulle ge napp direkt.

Bara att hålla tummarna.

Och funkar det inte, kan man alltid komma hem. Alltid... ♥