Att åka tåg är resa = att njuta. Denna uppfattning är jag dessvärre ensam om i min familj, så desto större lycka att i ensamt majestät få åka Stockholm tur och retur med assistans från Statens Järnvägar - och bara ha nöjen och förlustelser på programmet dessutom!Lyckan blev inte mindre av den skånske konduktörens irrvandringar i främmande språk. Strax före Göteborg aviserades att tåget skulle göra ett kortare stopp vid Liseberg med anledning av den pågående Turist- och resemässan. Alla informerades om hur detta skulle går till - konduktören själv (eller heter det tågvärd??) skulle kliva av, öppna nöddörrar och sen hade mässbesökarna 90 sekunder på sig att ta sig igenom. Glasklart!
Sen skulle allt tas om på engelska med grav skånsk accent. ”We are going to make a short stop at Liseberg because of..., because of..., the ”rese...”.
Det blev tvärtyst i högtalaren och alla anade att mannen med rösten tänkte så det knakade. Sekunderna tickade på. Alla höll andan.
– Well, how you now say it in English.
Det gick ett sus genom salongen, sen vek vi ner oss av skratt.
Nästa glädjekälla fann jag på X2000 där hungern tog mig till bistron. Förväntningarna var låga. En kopp kaffe och en svettig ostmacka på sin höjd... Men hoppsan, vad jag bedrog mig. God kyckling med penne och pesto och - tataaa!!! - en liten flaska Ripasso, minsann!!!. Så där satt jag och åt gott, drack gott italienskt och såg ett soldränkt Sverige susa förbi utanför tågfönstren.
Och så klagar folk på SJ...
