Att döma en mördare

Jag har intervjun med Mattias Flink från programmet Advokaterna i skallen. Det är yrkesmilitären som svartsjuk söp sig full en kväll, blev fullständigt galen och använde sitt vapen för att döda sju människor och skada tre. Sedan dess sitter han inlåst och ingen vill se honom fri igen fastän de flesta experter är eniga om att det var just där och då som alkoholen - givetvis i kombination med annat i hans egen bakgrund - förvandlade honom till en dödsmaskin.

Hans del av programmet handlar om hur han och hans advokat nu vill lämna in en ansökan för att få straffet tidsbegränsat. Flink har suttit i fängelse sedan 1994 och betraktas av alla som en exemplarisk fånge. Han går i terapi och tycks ha god insikt om vad han gjort.

Men är han fortfarande en farlig mördare?

Sen har vi Sara Svensson från Knutby som åkte till Stockholm, köpte en pistol, for tillbaka mitt i natten till Knutby där hon smög in i ett hus och sköt ihjäl en kvinna, för att sedan gå vidare in till grannen för att döda honom med. Han överlevde, svårt skadad. Det planerade mordet och mordförsöket har i efterhand förklarats skett under stark psykisk påverkan från hennes älskare tillika maken till den mördade kvinnan.

För Saras del satsar samhället stora resurser på rehabilitering med mål att slussa ut henne till ett liv i frihet. Hon anses inte farlig för sin omgivning.

Jag förstår de anhöriga till dem som miste i livet i Falun den där sommarnatten när Flink blev galen- jag hade också önskat allt ont till den som tagit en älskad ifrån mig - fast även om Sara Svensson i Knutby då, och kanske nu, var en lättmanipulerad person med obefintlig självkänsla så kommer hon såsmåningom med fortsatt terapi och stöd kunna leva ett förhållandevis normalt liv. Mattias Flink, däremot, får fortsätta leva i ovisshet.

Det enda som är klart är att ansökan om att få livstidsstraffet tidsbestämt till 24 år, vilket med dagens regler hade inneburit att han då skulle ha släppts ut om två år, avslogs i oktober. För hans del finns ingen fastslagen slutpunkt.

Och kanske det är det värsta straffet trots allt. Att aldrig veta.