tisdag 24 mars 2009

Ensam dam vid fönsterbord

Att bo själv på hotell är speciellt. Det kändes konstigt att öppna dörren till rum nummer 12 på Villa Källhagen och titta in i ett enkelrum med en säng avsedd för bara en. Fast jag vande mig kvickt, får erkännas...
Det var härligt att få umgås med svärmis och svärsystrarna, och ljuvligt att få rå sig själv också. Fredagsplanen - att beställa upp mat på rummet och sitta i morgonrock och kolla in Let's Dance - ändrades. Istället bokade jag bord i restaurangen - ensam dam, går det?
Den middagen krönte nästan hela vistelsen. Visserligen var matsalen nästintill fullbokad denna kväll, men halv sju var det bara ett sällskap på fyra och jag som var där. Kvartetten betalade och försvann  ungefär när jag fick in förrätten (ett litet glas Nicholas Feuillatte) och när jag satt och smuttade på bubblet vid mitt fönsterbord bara insöp och njöt jag över stillheten omkring. Skymningen föll över Nordiska Museets silhuett medan jag fick in maten och desserten (pistageglass och varma körsbär, mums...). Personalen pysslade både med sitt och med mig, mån om att jag skulle ha det bra.
Klockan åtta satt jag åter i fåtöljen på rummet, avsminkad i nattlinne och hotellets morgonrock med danstävlingen i rutan.
När Morgan Alling åkte ut låg jag i sängen och sov som en stock... 
Halv fem nästa eftermiddag stod älsklings-Micke på perrongen och mötte mig och det var såååå mysigt att vara hemma igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar